Assistanshund är ett samlingsbegrepp för signalhundar och olika slags servicehundar som till exempel medicinskt alarmerande hundar (diabeteshundar och epilepsihundar), samt ledarhundar.

En assistanshund är ett hjälpmedel
för en enskild person med funktionsnedsättning. Hunden är specialtränad att hjälpa sin förare i vardagen utifrån förarens behov. assistanshunden gör det omöjliga möjligt i alla miljöer där föraren behöver dem.

Tjänstetäcke och id-kort
När assistanshunden är i tjänst i offentlig miljö bär den ett tjänstetäcke eller sele med id-kort och den har då tillträde till de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder.

Dessa hundar är inte samma sak som Vård- och terapihundar som arbetar mot flera personer på specifika ställen tex i en skolklass eller på ett äldreboende.

Det finns två etablerade och säkra vägar att gå för att utbilda och att certifiera en assistanshund i Sverige. Antingen via Svenska Service- och Signalhundsförbundet (SoS) eller via Svenska Brukshundklubben (SBK). Det är enbart assistanshundar certifierade via dessa två organisationer som får titeln AH i stamtavlan.

Servicehunden som arbetar åt en person med NPF diagnos hjälper föraren att hantera situationer både i hemmet och i offentlig miljö.

Hunden blir som ett ankare när intryck och känslor ”kapar” hjärnan och med denna hjälp så kan familjen göra saker tillsammans på ett sätt som inte tidigare funkat. Likaså kan hunden ge djuptryck, närhet och trygghet vid jobbiga besök hos t ex läkare, tandläkare eller vid prov och redovisningar inför andra. För barnen som är hemmasittarna kan servicehunden vara det som gör skolgången möjlig igen.

Hunden kan fungera både som barriär eller isbrytare i sociala sammanhang t ex när man så gå genom en folkhop så följer man hunden som banar väg åt en eller när man vill ta kontakt men inte förmår så kan hunden bli en naturlig kontaktpunkt. Likaså kan hunden läras bryta mardrömmar eller när barnet fastnar i beteenden.

Dessutom ska hunden spontant plocka upp saker som föraren tappar då man inte märker att man tappar. Och precis som signalhunden tränas den till att påvisa de ljud som barnet behöver i sin vardag, exempelvis när föräldern ropar, om väckarklockan, telefonen ringer eller vid sms.

Uppdragen (specialmomenten) individanpassas men har alla gemensamt att de förvarnar före anfall/känning så föraren hinner agera på det sätt som krävs- till exempel ta medicin eller dylikt. Alla MAD-hundar ska också kunna larma och hämta hjälp för det räddar liv i skarpa lägen.

Diabeteshunden tränas att markera då förarens blodsocker ligger för lågt eller för högt. Den tränas även att vid behov hämta blodsockermätare och mat samt att larma vid en eventuell krissituation.

Epilepsihunden varnar inför ett annalkande anfall och hämtar medicin så att anfallet eventuellt kan hävas. Dessutom påminner den föraren om att sätta sig ner för att undvika skador. När anfallet väl brutit ut kan hunden antingen larma personer i omgivningen eller trycka på larmknapp. Plus hunden kan ligga nära för att ge trygghet under anfallet och väcka genom slicka på föraren.

I offentliga sammanhang bär signalhunden ett täcke med id-kort som visar att den är i tjänst. Den får då följa med in i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.

Tänk på att aldrig störa en hund med tjänstetäcke eller sele – den arbetar! Om hunden tappar fokus kan förarens säkerhet äventyras.

För mer information om signalhundar kontakta Yrsa Franzén Görnerup. yrsa.gornerup@soshund.se

Detta innebär en assistanshund som jobbar mot ett barn/ungdom, som har en funktionsnedsättning, men det är föräldern som genomför utbildningen och blir förare istället.

Det kan vara att barnet/ungdomen till exempel är:

• För ung (under 12 år) eller ej har den mognaden som krävs, för att ansvaret att ensam föra och ha hund på ett bra sätt i offentlig miljö.
• Funktionsnedsättningen i sig gör att barnet/ungdomen inte ensam kan ta ansvar och föra hunden i offentlig miljö.

Förarskapet kan flyttas över från föräldern till ungdomen via ett utökat årsprov för att visa förmågan att föra hunden på ett säkert sätt.

Under utbildningen går det att både föräldern och ungdomen (över 12 år) står som förare, så kallat ”dubbelförarskap”. Inför examen måste det bestämmas vem som ska göra examen och sedan står som förare. Är det föräldern som gör examen går det bra att göra ett utökat årsprov längre fram då ungdomen är redo att stå som förare.

Utbildningen innebär dock inte att hunden blir en certifierad assistanshund. I SMART görs inga tester, varken före, under eller efter utbildningen, och varken tjänstetäcken eller certifikat delas ut. Däremot får man ett diplom efter genomförd utbildning.

Metoden man utgår ifrån ger möjlighet till både struktur, tidsplan och realistiska och mätbara mål. Detta kommer att genomsyra utbildningsplanen och arbetet inom projektet.

S = Specifikt
M = Mätbar
A = Accepterat
R = Realistiskt
T = Tidsbestämt

Ansökan om deltagande i SMART – krav och hur

Person eller familj med barn med funktionsnedsättning som vill delta med sin hund ska:

1. Vara medlem i Svenska Service- och Signalhundsförbundet
2. Ha en positiv hund i åldern 4 månader till 7 år. Rasen spelar ingen roll
3. Kunna ge några exempel på hur hunden skulle kunna hjälpa till i hemmet, i vardagen och utifrån funktionsnedsättningen hos personen/familjen
4. Vara villig att träna i korta dagliga pass i hemmet mellan månadsträffarna med instruktör/handledare. Utbildningen handlar inte om att lösa hundproblem utan om att få en enklare vardag tack vare hunden
5. Vara villig att följa SMART-metoden och använda det material som ingår
6. Vara villig att efter utbildningen hjälpa till att utvärdera upplägg och innehåll

Vill du veta mer om SMART projektet och om att träna hund utifrån funktionsnedsättning?
Beställ SMARTa HUNDBOKEN via kansli@soshund.se

Förträning

En blivande assistanshund ska både under utbildning och efter avklarad examen kunna följa med sin husse eller matte till många olika slags miljöer och där klara av att utföra sitt arbete väl. Detta ställer stora krav på såväl hundens fysiska som psykiska förmågor och det är inte alla som passar för yrket.

Innan utbildningen kan startas måste hunden genomgå ett lämplighetstest där man testar följande egenskaper: socialitet, nyfikenhet, samarbetslust, kamplust, ”matdriv”, rädsla, aggressivitet och ljudkänslighet.

Alla beteenden utom de tre sista är önskvärda, och de tre sista är sådana som man vill se att hunden kan släppa snabbt och att nyfikenhet eller socialitet i stället tar över.

Hur kan vi omsätta detta till vardagen med hunden och finns det saker att träna som underlättar inför framtiden? Finns det sätt att förbereda inför det kommande uppdraget?

Hunden måste ha en vilja att lära sig nya saker

Utbildningen kräver att hunden tycker att det är roligt samarbeta och lära sig saker. Bästa sättet att väcka denna lust är att gå olika kurser redan från start, men tänk på att inlärningssättet måste vara med endast positiva metoder och träningen belöningsbaserad. Om fokus ligger på korrigering och straff minskar träningsglädjen plus att vi tappar hundens förmåga att tänka självständigt.

Tips! Träna många olika trick och cirkuskonster. Det ger samarbetslust och är guld värt i framtiden.

Hunden ska vara positiv till människor

De mest oanade situationer med okända människor kan uppstå, t ex att ett barn ramlar precis vid hunden, och en certifierad assistanshund måste kunna klara detta. Men det kräver att hunden är positiv till människor från början. För hjälpa hunden att nå dit måste den ha många positiva möten med folk av alla slag och storlekar under uppväxten. De flesta hundar är sociala och vill hälsa på allt och alla när de är små, men med ökad ålder minskar denna lust utom på vissa väldigt sociala raser där denna lust har avlats in, t ex labrador. Har du däremot en lite mer avvaktande ras eller individ så tänk på att det då krävs extra många goda möten för att hunden ska börja generalisera; människor = kul, gott, mysigt eller i alla fall okej.

Tips! Låt främlingar bjuda på godis om hunden sätter sig framför dem. Om hunden är lite avvaktande så låt dem kasta en godis till den när den satt sig. Det lär hunden att inte hoppa på folk men är också ett smart sätt att få kontakt.

Hunden ska klara nya miljöer utan rädsla

Eftersom hunden i framtiden ska arbeta med sin husse eller matte i allehanda miljöer måste den kunna hantera nyheter utan att bli rädd eller stressad. Ett sätt att bereda väg för detta är att ett par gånger i veckan åka till nya ställen och låta hunden utforska dessa i sin egen takt. Tänk på att träna i miljöer där hunden inte befinner sig dagligdags; om ni bor i stan så åk till landet, kör ni alltid bil så ta bussen och har ni inga barn nära er så gå ofta förbi dagis och skolor och prata med barnen.

Tips! Blir hunden orolig av något i miljön så visa att du är nyfiken, så ”smittar” det på din hund. Säg inte så mycket utan titta och undersök själv, och beröm och klappa när hunden vågar sig fram.

Hundens ska kunna koppla av spontant korta stunder

Ett moment som brukar ta lång tid att lära assistanshunden är spontan avkoppling i alla lägen. Därför är det en stor fördel om hunden redan innan utbildningen startar kan koppla av korta stunder när föraren är stilla, och i olika miljöer. Det lättaste (men tålamodsprövande) är att pausa på promenaden tills hunden slår sig till ro. Och även pausträna när ni är ute och miljötränar.

Tips! Klocka er träning från det att ni sätter er tills hunden slår sig till ro. För bok över utvecklingen och räkna alla framsteg även om det bara är 5 minuter kortare tid än gången innan. Om hunden suckar är det guldstjärna åt er båda!

Hunden behöver ett gott självförtroende

En bra och stabil grund underlättar för en assistanshund, som måste kunna hantera sin omvärld och lösa problem på egen hand. Detta brukar vara en lätt och rolig träning och det är mer vår fantasi som sätter gränser än hundens förmåga att utvecklas. Tänk på att börja lätt och att hela tiden försvåra, steg för steg. Låt hunden använda sin kropp genom att klättra och balansera på saker både ute och inne men också att låta hunden lösa olika problem – leta rätt på godis på kluriga ställen inomhus eller i barken på ett träd. Godis i paket eller under burkar brukar vara uppskattat; det finns också många hundpussel som fungerar på samma sätt. Även kluriga ben och tuggsaker är personlig utveckling, så var påhittig och håll utkik efter stora ben, långa ben, runda ben, tunga ben, smala ben och saker att fästa ben i.

Tips! Använd leksaker med ljud och oljud, t ex godis i en stor PET-flaska som slamrar när hunden kämpar att få ut det goda. Eller lägg godbitar i en kastrull bland bestick – börja med teskedar och avsluta med matskedar och slevar!

Hund och husse/matte ska ha ett starkt band

Kontakten och bandet mellan förare och hund måste finnas redan innan utbildningen startar. Och här finns massor att göra i vardagen tillsammans med hunden. Umgås och var nära genom att låta hunden hänga med i det du gör i vardagen. Massage, kel och att sova nära ger också ett klister. Det finns många lekar som har samma effekt: kurragömma, följa John och leka tafatt, men även inlärning, så länge den görs på ett lekfullt sätt – cirkuskonster som sitt vackert, räcka tass, snurra och viska.

Tips! När hunden är mitt i tonåren är lekar och cirkuskonster en perfekt lösning för att hålla relationen positiv när hormoner och känslor svallar. En mycket bättre lösning än för mycket lydnad och krav.

Hunden måste kunna vistas bland andra hundar

Redan på lämplighetstest och introduktion testas att hunden fungerar i närheten av andra hundar. Här är det på samma sätt som med den sociala träningen med människor – många positiva möten med trevliga hundar ”vaccinerar” hunden mot framtida hundaggressivitet. Sedan behöver inte hunden hälsa på alla, hur och med vem är viktigast.

Tips! Det är viktigt är att hunden har hundkompisar som den känner väl och känner sig bekväm med.

Kort fakta om Projektet

SoS är en ideell icke vinstdrivande organisation som drivs av förare och instruktörer gemensamt

SoS utbildar personer med funktionsnedsättning att träna sina egna hundar till internationellt certifierade assistanshundar

SoS samverkar internationellt för att säkerställa hög kvalité på hela assistanshundsutbildningen från start med valpen och hela vägen fram till hundens pension

SoS arbetar för ett starkt nätverk och personlig support för både förare och instruktörer