Täcke

När en assistanshund arbetar i offentlig miljö bär den ett tjänstetäcke. Täcket är en signal till hunden att den arbetar, och samtidigt en signal till omgivningen att inte störa eller locka på hunden. Du är välkommen att tala med föraren men inte med hunden.

När hunden inte bär sitt täcke är den ledig och leker och tränar med sin förare precis som andra hundar.

Hos Svenska Service- och Signalhundsförbundet är täcket gult, antingen med texten ”Assistanshund i utbildning” vilket visar att hunden är elev och tränas, eller enbart ”Assistanshund” vilket visar att hunden är certifierad och har klarat sin examen.

Observera att enstaka äldre täcken fortfarande kan finnas i omlopp. Kontakta gärna vårt kansli om du är osäker och önskar mer information.

ID-Kort

Alla assistanshundsekipage hos SoS kan visa upp ett ID-kort. Där framgår hundens namn och ras, id- och chipnummer, förarens namn och telefonnummer och även kontaktuppgifter till SoS kansli och webbsida. På ID-kortet finns också ett ICE-nummer om något skulle hända föraren av hunden som gör att man behöver kontakta närstående. På baksidan kan man läsa Livsmedelsverkets regler.

Svensk lagstiftning förbjuder diskriminering på grund av funktionsnedsättning inom flera områden. Det är viktigt att göra anmälan till Diskrimineringsombudsmannen om man anser sig vara diskriminerad på grund av funktionsnedsättning.

SoS uppmanar alla assistanshundsförare som blir nekade tillträde till restauranger och butiker att göra en anmälan om diskriminering till DO, Diskrimineringsombudsmannen. Anmälningar från allmänheten är en viktig informationskälla för DO och kan ligga till grund för förslag till ny och effektivare lagstiftning. DO kan också kräva diskrimineringsersättning från företag som diskriminerar, eller driva ärenden i domstol.

Tillgänglighetsdekaler

Butiker eller andra lokaler kan med fördel sätta upp SoS tillgänglighetsdekal väl synlig vid ingången.

Denna har två syften; dels som trygghet för assistanshundsekipaget att veta att butiken tagit ett aktivt beslut och välkomnar assistanshundar, dels som en signal till allergiker eller hundrädda personer att de kan komma att träffa på en hund i lokalen.

Det går bra att beställa dekaler via vårt kansli: 073 – 179 30 39 eller kansli@soshund.se

Överenskommelse med Astma och Alleriförbundet
Alla med funktionsnedsättningar måste kunna vara verksamma och delaktiga i samhället. När behov och intressen kolliderar mellan personer med hund­allergi och personer som använder assistanshund ska ingendera parten hävda sin rätt på den andres bekostnad. Berörda parter hjälps åt att hitta lösningar för att ge varandra möjlighet att kunna delta på lika villkor.

Regeringens politik utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions­nedsättning och målet är att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Det innebär ett samhälle där både personer med allergi och personer med andra funktionsnedsättningar kan vara delaktiga. Det handlar om tillgänglighet till samhället oberoende av funktionsnedsättning.

Alla med funktionsnedsättningar måste tryggt, säkert och utan att riskera hälsan kunna vara verksamma i samhället: man måste kunna färdas, utföra sitt arbete, delta i studier och kultur­aktiviteter och ha en innehållsrik fritid. Dessa rättigheter till tillgänglighet har nu stärkts i Diskrimineringslagen.

Ibland kan behov och intressen kollidera när personer med olika funktionsnedsättningar möts. Särskilt påtagligt kan detta bli i mötet mellan en person med allergi mot hund och en annan som är assistanshundförare. Denna typ av konflikt kan och måste hanteras ansvars­fullt och med ömsesidig respekt för den andres situation. I första hand ska frågan lösas på plats mellan berörda parter, i andra hand kan stöd erhållas regionalt eller nationellt.

Samhällets olika aktörer har ansvar för att finna lösningar som fungerar för bägge parter. Men för att bli betraktade som trovärdiga, och bemötas med respekt från allmänhetens och samhällets sida, måste vi själva föregå med gott exempel.

I de flesta fall går detta att lösa, till exempel vid möten, genom att lokaler separeras, olika ingångar används och framför allt genom att visa god vilja. Genom planering och dialog kan konflikter i många fall förebyggas. Det kan ske genom att i förväg tänka igenom olika scenarier, efterfråga fungerande lösningar från parterna och föra en dialog med målet att båda kan delta på lika villkor. Ingen av parterna kan hävda sin egen suveränitet.

När vi möter problem i offentliga och publika miljöer eller i samband med kommunala planerings­frågor, tillgänglighet till färdmedel och kommunal ordningsstadga, ska vi uppträda tillsammans och stödja varandra. Vi ska hävda att personer med allergi och personer med andra funktionsned­sättningar som har hjälp av en assistanshund har samma rätt till delaktighet i samhället.

Stockholm, 181206
Maritha Sedvallson, ordförande Astma- och Allergiförbundet
Åsa Olsson, ordförande Svenska Service- och Signalhundsförbundet

Magnus Wickman, professor, astma och allergi
Utgör ledar- och assistanshundar en risk för allergiker?

I Sverige finns cirka 300 ledarhundar och 100 assistanshundar. Cirka en procent av Sveriges befolkning uppger svåra besvär av hund. En mer noggrann skattning kan ge en siffra på 50 000–60 000 svenskar i alla åldrar som har sådana besvär. Om dessa personer skulle komma att reagera på allergentillskottet från en ledar- eller assistanshund jämfört med mängden hundallergen som alltid finns i omgivande innemiljöer inklusive kommunikationer är i högsta grad osäkert. Några dödsfall på grund av exponering för hund finns inte beskrivet i Sverige. Astma- och andra allergibesvär som mot förmodan skulle kunna uppstå kan avhjälpas med astma- och allergimedicin.

Bakgrund - Det kan uppkomma en konflikt mellan de som upplever sig som hundallergiska och förare till ledar- och assistanshundar. Skälet är att allt fler, och inte sällan på felaktiga grunder, tror att de är hundallergiska och har ofta fått höra från sjukvården att de ska undvika hundar. Bakgrunden till dessa råd bygger på sensibiliseringstest som ofta slår ut positivt på hund trots att det inte föreligger en klinisk hundallergi. Sannolikheten att den gravt hundallergiska personen ska träffa på en ledarhund är statistiskt sett är minimal, men för den som gör det och i samband med detta möte tror att allergin kan förvärras, är förstås ett sådant möte obehagligt.

Från allergikerns synpunkt - Genom pälsbärande sällskapsdjur i samhället är ”bakgrundsbruset” av pälsdjursallergen (hund, katt och häst) högt. Hela tiden utsätts vi för allergenhalter och en andel av svårt pälsdjursallergiska individer kan därigenom underhålla sin allergi trots att de undviker direktkontakt med pälsdjur. På Sachsska Barnsjukhuset har vi varje år barn som får sprutbehandling mot pälsdjursallergi för att de ska kunna vara socialt integrerade eller klara skolundervisningen. De kan inte undvika pälsdjursallergenet som varken syns eller doftar. När de ser ett pälsdjur i sin närhet, är det inte konstigt att de reagerar emotionellt, även om inte djuret gör att de blir sämre i sin allergi.

Allergisjukas besvär leder lätt till konflikter i samhället då dessa personer är extra miljökänsliga. Allergitestpositivitet mot hund förekommer hos cirka 15 procent av befolkningen, men mindre än en tredjedel av dessa kan förväntas reagera på hund. Av de som reagerar är det mindre än 1 på 10 som kan förväntas reagera med svåra symtom. Djurhållning är vanligt. Beroende på åldern hos dem som undersöks förekommer pälsdjur i 25 till 50 procent av befolkningen. Allergen från pälsdjur sprids därför till miljöer där djur inte finns. Djurägarnas kläder och hår fungerar som transportörer. Detta innebär att i skolor, offentliga lokaler, serviceinrättningar, biografer, restauranger, allmänna transportmedel etcetera, är allergennivåerna från pälsdjur förhållandevis låga.

Allergen från pälsdjur och spridning i omgivningen - Pälsdjursallergen bildas i hundens talgkörtlar, urin och avföring. De fastnar på partiklar i luften och kan hålla sig svävande länge (som dimma). Dessa partiklar fastnar sedan i djurägarens hår och kläder för att sedan avges där hundar eller hundägare vistas (utan att djuret själv behöver finnas där).

Studier har visat att allergen från pälsdjur kan vara lika höga i offentlig miljö som i hem där djur vistas regelbundet. En ryttare som nyligen har ridit och inte bytt om, sprider sannolikt stora allergenmängder. Vi vet också att fyra till fem timmars vistelse i en genomsnittlig skolmiljö är likställt med att vara hemma en timme hos någon som har katt eller hund. Det finns också skolmiljöer som är värre en så för barnen.

Från ledarhund- assistanshundförarens synpunkt - Ledar- och assistanshundar ökar livskvalitén och tryggheten för dem som behöver sådana hundar. Samtliga dessa hundar är väl dresserade. De tillåts inte springa omkring som många sällskapshundar, vilket gör att allergen inte sprides lika lätt.

När ledarhunden rör sig utomhus är det otänkbart att allergenexponeringen från dessa hundar ger ett så stort tillskott i luften att det kan utgöra en hälsorisk för någon.

När ledar- eller assistanshunden rör sig inomhus eller ligger still i offentliga miljöer eller i samband med kommunala transporter avges en viss mängd allergen som sprids i omgivande luft, men denna mängd är ringa jämfört med vad som redan finns i omgivande luft. Allergen från pälsdjur är vattenlösliga, varför en nytvättad ledar- eller assistanshund ger ifrån ett så litet extra tillskott jämfört med den allergenmängd som redan finns i den omgivande miljön, att det inte ska innebära en ytterligare hälsorisk för dem med hundallergi.

Denna text får endast spridas i sin helhet och med författarens namn tydligt angivet.

Textförfattare: Magnus Wickman, professor, astma och allergi
Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet och Sachsska Barnsjukhuset, Södersjukhuset

Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi
Pälsallergi är bara nys

Att leva med djur ökar inte risken för allergi, tvärtom. Det mest allergiskyddande vi vet är en barndom på en bondgård med kor.

Att ha husdjur, särskilt hund, är troligen förknippat med minskad risk för hjärt-/kärlsjukdom. Studier visar att hundägare är mer fysiskt aktiva, har lägre blodtryck och oftare överlever en hjärtinfarkt än andra. Men studierna är för få för att man ska vara säker.

Hjärt-/kärlsjukdomarna är vår vanligaste dödsorsak. Enorma summor läggs ned på att förebygga och behandla dem. Så varför gör man inga stora, välkontrollerade studier på den lovande hundeffekten?

Sjukvården betraktar djur med misstänksamhet. Runt förra sekelskiftet lanserades hygienen som motåtgärd mot de infektionssjukdomar som då skördade så många liv. Hygien betyder »hälsofrämjande åtgärder«, men kom mest att tolkas som ett idogt skurande och vädrande. Man trodde nämligen att sjukdomsframkallande bakterier låg och lurade i dammet. Sjukvården utvecklade en vurm för kala, blanka ytor. De lurviga djuren påminde förmodligen om ett tidigare, primitivt och osnyggt liv i bondesamhället. Utan rättegång dömdes de som ohygieniska.

Misstänksamheten illustreras av de generationer av hundbitna barn som suttit och gråtit på akuten i väntan på stelkrampssprutan. Men hunden har inga stelkrampsbakterier i munnen. De finns i jorden. Det är lantarbetaren som får jord i ett djupt sår som kan behöva en ny dos stelkrampsvaccin. Ett hundbett kan förstås bli infekterat, men inte oftare än ett bett av en människa. Och då rör det sig om munbakterier som behandlas med penicillin, inte med stelkrampsvaccin.

På 1900-talet hade infektionssjukdomarna minskat drastiskt tack vare vattenledningar, avlopp och bättre levnadsstandard. Men nu uppträdde en ny sjukdom: allergin. Allergi innebär att ett felprogrammerat immunsystem angriper ofarliga ämnen i omgivningen, så kallade allergener. Allergenerna är oftast proteiner från växter eller djur som vi får i oss via maten eller luften. Allergier ökar i rika välordnade samhällen när infektionerna minskar, kanske för att exponeringen för allt färre mikroorganismer gör att immunsystemet inte får den rätta träningen.

Nu varnade sjukvården för att barnen kunde bli allergiska om man hade djur hemma. Katternas och hundarnas lurvighet sågs som själva problemet, vilket visas av lanseringen av det egendomliga begreppet »pälsdjursallergi«. Pälsdjur betydde ju, och betyder fortfarande, djur som man jagar eller föder upp för pälsens skull. Såsom räv, sobel och mink. Katter och hundar har man för sällskap, inte för pälsen.

Begreppet pälsdjursallergi har fått olyckliga konsekvenser. Det får oss att tro att immunsystemet reagerar mot djurens päls. Men en hundallergiker reagerar mot proteiner i hundens blod. De kan läcka ut via saliven och en del fastnar nog i pälsen. Men nakna katter och hundar är inte bättre ur allergisynpunkt och pälsens beskaffenhet gör varken till eller från.

Framför allt klumpar begreppet »pälsdjursallergi« ihop allergier mot olika djurslag och därmed skilda allergener. Den som är allergisk mot katt behöver inte alls vara allergisk mot hund, liksom den som är allergisk mot ägg därmed inte är allergisk mot fisk. Visst kan man vara allergisk mot både ägg och katt och fisk samtidigt, men det ena följer inte av det andra. Många fler är allergiska mot katter än mot hundar. Kattallergiker behöver inte undvika hundar, vilket P-ordet får dem att tro.

Allergi mot hund är relativt ovanligt men många tror att de är allergiska för att de genomgått ett »allergitest« och reagerat mot hund. Men dessa tester mäter inte alls allergi. De visar om man har IgE-antikroppar i blodet mot ett eller flera allergener, vilket kallas sensibilisering. Sådana tester kan ingå i en allergiutredning, men allergi betyder att man får symtom när man utsätts för allergenet i fråga. Det är mycket vanligt att vara sensibiliserad mot något allergen utan att vara allergisk. I sådant fall finns ingen orsak att undvika allergenet. Ingen har visat att det är bra att undvika hundar om man bara är sensibiliserad, men inte allergisk, mot hund.

Att leva med djur ökar inte risken för allergi, tvärtom. Det mest allergiskyddande vi vet är en barndom på en bondgård med kor. Och barn som vuxit upp med katt eller hund är mindre ofta allergiska än barn från djurfria hem. Vad detta beror på vet vi inte. Men det vore på tiden att sjukvården slöt fred med djuren. I stället bör man ta reda på mer om hur djuren kan hjälpa oss att förebygga och behandla sjukdomar. Om de rentav är hälsobringande, alltså hygieniska.

Texten publicerades i Fokus nr 20 den 20 maj 2016
Textförfattare: Agnes Wold, debattör och professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet

 

Olika kommuner i Sverige har olika lokala ordningsföreskrifter som beskriver var hundar är tillåtna. De flesta kommuner har idag skrivit in assistanshundar i sina allmänna lokala ordningsföreskrifter, vilket innebär att en assistanshund får följa med sin förare även till platser där hundförbud normalt råder. Det kan också innebära att hundarna inte behöver vara kopplade inom vissa områden, att de får vistas och bada på allmänna badplatser och att föraren inte behöver plocka upp efter sin hund.

Exempel på platser eller situationer som kan omfattas av allmänna lokala ordningsföreskrifter är badstränder, lekplatser och torg med torghandel. Leta upp kommunens ordningsföreskrifter eller kontakta din kommun för att höra vad som gäller hos dig.

Svenska Service- och Signalhundsförbundet arbetar för att alla kommuner i Sverige ska ändra i sina allmänna lokala ordningsföreskrifter så att assistanshundar har dispens att vistas på annars otillåtna platser. Ett exempel på detta är projektet På lika villkor 2006–2008. 

Det är viktigt att möjligheterna för förarna att röra sig på de platser de vill och behöver blir desamma över hela landet.

Vår ambition är därför att samtliga kommuner i sina Allmänna lokala ordningsföreskrifter ska lägga in undantag för assistanshundar i sina hundparagrafer.

Certifierad assistanshund i aktiv tjänst och kunder med olika funktionsnedsättningar behöver ha samma möjlighet som andra att besöka butiken. Här kan du läsa om vad som gäller för assistanshundar.

• Personer med synnedsättning eller annan fysisk funktionsnedsättning bör få ta med en certifierad assistanshund. Ledarhundar hjälper personer med synnedsättning. Andra typer av assistanshundar, som service-, alarmerande och signalhund, hjälper personer med olika former av fysisk funktionsnedsättning. Det ska tydligt framgå på hundens täcke genom text och logotype att det är en sådan typ av hund.
• Det är upp till handlaren/butikschefen att besluta om sådana hundar inte ska få vistas i butiken. Sätt gärna upp ett anslag eller information i fikarummet om att assistanshundar är välkomna i butiken så att alla medarbetare känner till vad som gäller.
• Sätt också gärna upp en dekal på entrédörren som visar att certifierade assistans- hundar är välkomna i butiken. Dekaler kan beställas på kansli@soshund.se

   

• Certifierade hundar är tränade att leda sin hundförare och inte bli distraherade. Det minimerar risken för att till exempel livsmedel ska kontamineras. Butikens medar- betare bör vara extra uppmärksam och kunna erbjuda hjälp, framförallt om det finns risk att assistanshunden kommer nära oförpackade livsmedel. Hundar bör inte finnas i utrymmen där livsmedel tillagas eller bereds.

• Hundföraren ska alltid ha med en ID-bricka med bild på hunden och hundföraren för att kunna visa upp om det uppstår tveksamheter.

Säker mat i din butik är branschens gemensamma dokument som beskriver hur livsmedelsbutiker ska arbeta med livsmedelshantering i butik, för att leva upp till de lagkrav som finns samt andra insatser utöver lagstiftningen.

Sammanfattning

• I förbutiken kan butiken sälja olika slags livsmedel och måste därför ha rutiner för att livsmedlen ska vara säkra.
• En skylt om att kunden kan fråga butiksmedarbetarena om allergener bör sitta uppe väl synlig för kunden.
• Om posten sköts av butiksmedarbetare som hanterar oförpackade livsmedel bör särskilda skyddskläder användas.
• Matdemonstrationsföretag eller leverantör som demonstrerar i butik måste ha egen registrering, där demonstrationsverksamhet ingår. Matdemonstration som utförs av butikens egen personal ska ingå i butikens registrering.
• Personer med synnedsättning eller annan fysisk funktionsnedsättning bör få ta med en certifierad assistanshund in i butiken. Det ska tydligt framgå på hundens täcke genom text och logotyp att det är en sådan typ av hund.

Svensk lagstiftning förbjuder diskriminering på grund av funktionsnedsättning inom flera områden. Det är viktigt att göra anmälan till Diskrimineringsombudsmannen om man anser sig vara diskriminerad på grund av funktionsnedsättning.

SoS uppmanar alla assistanshundsförare som blir nekade tillträde till restauranger och butiker att göra en anmälan om diskriminering till DO, Diskrimineringsombudsmannen. Anmälningar från allmänheten är en viktig informationskälla för DO och kan ligga till grund för förslag till ny och effektivare lagstiftning. DO kan också kräva diskrimineringsersättning från företag som diskriminerar, eller driva ärenden i domstol.

Om du blivit diskriminerad är det viktigt att anmäla det till SoS och till ADI. Inom den europeiska delen av ADI finns ADEu:s public access comitte. Kommittén träffas varje månad och där tar vi upp tillgänglighet.

ADEu för också statistik över diskriminering.

I anmälan behövs ditt namn, hundens ras och namn, typ av assistanshund (medicinsk alarmerande, NPF osv) datum när det hände. Plats typ av verksamhet (bio, restaurang osv)

Och vad som hände. En kort sammanfattning.

SoS tillgänglighetskommitté kan bistå med stöd och hjälp till medlemmar som nekas tillträde på grund av sin assistanshund. Kommittén driver inga fall rättsligt men kan kontakta berörd verksamhet och försöka påverka deras beslut. De kan också ge rådgivning i hur du själv kan gå vidare. Mejla kommittén om du vill ha hjälp.

Kommittén har också skapat ett formulär som du kan fylla i när du blir nekad. Syftet med formuläret är att samla statistik och kunna använda uppgifterna i olika påverkanskampanjer. Vill du däremot ha hjälp av kommittén är du välkommen att mejla!

Länk till formuläret: https://forms.office.com/r/cwwtDAYn2V